Diskussion:gisslan

Gisslan används även som obest form plural, men någon best form i plural verkar inte finnas i användning. /Jiiimbooh 16 februari 2008 kl. 16.50 (CET)

Språkrådet tar upp att ord som slutar på -an heter samma sak i best. form singular men de nämner inget om plural (både obest. och best.) förutom att gisslan heter detsamma i obest. plural och att ansökan blir ansökningar i plural. Hur är det med orden början, förfrågan, verkan, åverkan och alla de andra? "85" 16 februari 2008 kl. 17.47 (CET)

Gissla?

Är det fel att säga en gissla? Spontant trodde jag att personerna kallades: en gissla, två gisslor, och själva gruppen, hur många, eller få, de än må vara: en gisslan, två gisslor. -Moberg 16 februari 2008 kl. 17.29 (CET)

En ur gisslan frisläpptes. --Andreas Rejbrand 16 februari 2008 kl. 17.42 (CET)

Man kan absolut inte säga "en gissla", utan det heter "en gisslan", "den gisslan", "två gisslan" osv. --Andreas Rejbrand 16 februari 2008 kl. 17.44 (CET)

Jag har också alltid trott som Moberg. Men jag kan ändå inte minnas att jag har hört det förut. "85" 16 februari 2008 kl. 17.47 (CET)

Jag säger en gisslan, den gisslan, flera gisslan, de gisslan i de fall jag inte använder gisslan som ett kollektivord och därmed med en oräknebar betydelse (som liksom Andreas antydde ju är den egentliga/ursprungliga formen). Gissla/gisslor vänder jag mig emot. ~ Dodde 16 februari 2008 kl. 17.48 (CET)

Dodde: varför? Andreas: varför?

Asch, vi får väl börja använda pantfånge istället då! :) -Moberg 16 februari 2008 kl. 17.54 (CET)

Jag tycker inte att det låter rätt att säga en gisslan, och inte en gissla, till en pantfånge. (Men jag antar att jag får stå ut med det.) "85" 16 februari 2008 kl. 17.56 (CET)

Hur lägger man in pantfånge? bara slänga in som =Svenska= eller? -Moberg 16 februari 2008 kl. 18.02 (CET)

T.ex. SAOL stöder min och Doddes uppfattning. SAOL listar inga alternativ till denna. --Andreas Rejbrand 16 februari 2008 kl. 18.02 (CET)

Moberg: Spontant för att det klingar bäst i öronen av de alternativ som finns samt att jag själv aldrig hört någon prata om gissla och gisslor, utan gisslan har varit ordet i dess obestämda form. Hade gisslan varit ett ord med t-genus så hade böjningsformen gisslan/gisslanet/gisslan/gisslanen, men nu säger jag ju "en gisslan" så då går det böjningsmönstret bort. Och som ett ord med n-genus kan jag helt enkelt inte komma på någon annan rimlig form än 0-plural och att det faktiskt också är så jag har hört det. I bestämd form singular så ser jag inte hur man ska kunna lägga till nåt mer -n till det sista n:et. Gisslanen låter bara konstigt. För bestämd form plural så är det kanske inte så ofta det används, men även där så funkar inte "gisslana" eller "gisslanena" något vidare för mig. Det enda ord jag kan komma på som betonas liknande är "undran". Här är är det "undran" både i bestämd form och obestämdform i singular. I plural byter man ut och säger "undringar" istället. Men några "gisslingar" och "gisslingarna" har jag faktiskt inte hört nån gång i det sammanhanget, och gissling och gisslan har ju inte likartad betydelse direkt, så ett sånt byte i plural går nog inte. ~ Dodde 16 februari 2008 kl. 18.40 (CET)

Tre liknande exempel: önskan och (be)fordran. \Mike 18 februari 2008 kl. 10.26 (CET) Och (upp)fostran. Nå, det verkar finnas ett gäng som har samma bestämda form som obestämda form. \M

Okej, lite synd att gissla ska vara så fel iaf.. men vad betyder gisslingar då? (gisslningarna är lite för svårt att uttala tror jag) -Moberg 18 februari 2008 kl. 12.32 (CET)

Det är handlingen Tagande av gisslan det är fråga om, inte individer. Ehuru man ser det då och då är det inget annat än rent okunnigt att tala om en gissla, flera gisslor när man menar individer, som utsatts för denna handling! Det är kollektivet som är gisslan — panten om man så vill — inte en eller flera av de individer, som bildar kollektivet. På rikssvenska har vi hittills saknat ett ord för att beteckna de individer, som utsatts för denna handling, men i finlandsvenska är ordet pantfånge levande. Det är ett bra ord, som bör få burskap i riksspråket. Det kan vidare vara värt att notera sammanhanget med substantivet gissel, som är ett pinoredskap, en sorts piska, plural gisslor. Singular av detta ord alltså gissel, inte gissla. "Tagande av gisslan" är antagligen en avledning av att man hotar att piska de tillfångatagna med ett gissel, eventuellt till döds.
F ö är uppslagets referens [2] felaktig: Den länken har ingenting med gisslan att göra, utan avser gissa, som är irrelevant i sammanhanget.
/ 82.182.149.179 7 september 2008 kl. 06.35 (CEST)

Ordet används idag även för individer, så det ska fortfarande med, men jag kan hålla med om att det behövs en ytterligare betydelse listad som just själva "panten" i motsats till individen, och detta som den första bland betydelserna. Formen "gissla"/"gisslor" måste i alla fall räknas som felaktig, det heter "gisslan" i obestämd form. Jag korrigerade länken till SAOB. /Fenix 7 september 2008 kl. 09.52 (CEST)