Diskussion:högsvenska

Gäller det bara finlandssvenska?

Det verkar som att ordet högsvenska tidigare användes som synonym till (vad idag kallas) rikssvenska. Se till exempel:

• I detta ögonblick, som säkert föreföll henne mycket högtidligt, hade Anna Svärd lagt bort sitt dalmål och talade högsvenska. (Lagerlöf 1928)

• Hade man i alla dialektordböcker orden så uppförda under deras verkliga eller konstruerade högsvenska "stickord", vore det lätt att i dem finna ett ord, som man söker. (nordisk familjebok, 1911)

• Högsvenska, språkv., kallas stundom det för Sverige karakteristiska "riksspråket" i motsats mot t. ex. finländsk svenska. Se Svenska språket. (nordisk familjebok, 1910).

Att just "t.ex." står i det sista exemplet innebär att det inte är den enda möjligheten. Jag är faktiskt inte säker på att jag är på rätt spår här, och vill därför inte lägga till det i artikeln, men kanske borde det finnas där som en tidigare betydelse? --Vesihiisi 6 oktober 2011 kl. 14.14 (CEST)

Det känns som du har rätt. Om man söker på ”högsvenska” i NE så står det ”svenskt standardspråk, särskilt i förhållande till finlandssvenska”. I synnerhet ditt sista exempel visar på detta. Man kan absolut lägga till en ”ålderdomligt”-tagg eller en ”ovanligt”-kommentar eller något liknande. --Lundgren8 (d · b) 6 oktober 2011 kl. 14.39 (CEST)

Ja, det verkar vara rätt. Även SAOB skriver "mönstergillt svenskt (icke bygdemålsfärgat) språk; svenskt riksspråk; stundom i motsättning till den finländska svenskan" och "särsk. i uttr, finländsk högsvenska, om det vårdade svenska språket i Finland." Detta skrevs 1932; idag bör man angiva betydelsen "svenskt riksspråk" som ålderdomlig. Du kan gärna lägga till den nya informationen till uppslaget. Diupwijk 6 oktober 2011 kl. 14.42 (CEST)

Jag hade inte tålamod nog att vänta, så jag lade till den andra betydelsen. =) Diupwijk 6 oktober 2011 kl. 15.40 (CEST)