Diskussion:hana

Eller den förkortade varianten kanske ska vara i en egen artikel? /Jiiimbooh 11 januari 2007 kl. 21.04 (CET)

Används hana i annat än sammandragningar? Isåfall kanske man kan ange na som en "sammandragsförkortning" eller vad det heter och ge exemplet du'na i den artikeln istället? ~ Dodde 11 januari 2007 kl. 21.49 (CET)

Jag protesterar å det bestämdaste att kalla min dialekt för norrländska ;) Nå, jag använder också (ibland) "'na" för "henne", och "'en" för honom. "Ja såg'na/såg'en utanför affärn". \Mike 12 januari 2007 kl. 08.11 (CET) (är smålänning, förresten)

Vad är 'en förkortning av då? ~ Dodde 12 januari 2007 kl. 09.01 (CET)

Enligt Hellqvist kommer det från "han", vilket var en gammal ackusativform som dativet "honom" annars har ersatt. Såvitt jag nu förstår saken så hade vi:

nominativ	ackusativ	dativ
han	han (-> 'en)	honom
hon	hana (-> 'na)	henne

(Det är häromkring inte ovanligt att obetonade 'a' övergår i 'e', så det torde vara ett exempel därpå. Ren gissning, förstås, men...) \Mike 12 januari 2007 kl. 09.14 (CET)

Eftersom ni verkar använda det i Småland också så tog jag bort ordet "Norrländska". ...även om Småland nästan är Norrland för oss skåningar. /Jiiimbooh 12 januari 2007 kl. 22.42 (CET)

Den varianten har jag aldrig hört, hehe, däremot ser jag fortfarande skåne som en del av Danmark ;) ~ Dodde 12 januari 2007 kl. 23.09 (CET)

På tal om pronomen, förresten, så märker jag att jag inte bara inbillat mig, utan att det verkligen förekommer att folk använder "han" som dativ. Även om det i standardsvenska anses som felaktigt, så verkar det inte vara helt ovanligt... Däremot kan jag inte påstå att jag någonsin har sett samma fel göras med "hon"/"henne" - men jag undrar just varför folk har bättre koll där? \Mike 19 januari 2007 kl. 09.44 (CET)

Det är väl inte så konstigt, bara att dativ "han" lever vidare lite. Hana är väl mer likt "henne" än "hon" så att... -Moberg 27 december 2007 kl. 13.55 (CET)

Det stämmer nog att de dialekter som använder "han" ('an, 'en, 'n) respektive hana ('na) i ackusativ, ofta även använder dessa former i dativ. Skillnaden mellan ackusativ och dativ har ju försvunnit i modern svenska; vi använer oss av allmänna objektformer istället. I "standardsenskan" använder vi "honom" och "henne" (de gamla dativformerna) i både ackusativ och dativ; i många dialekter används 'an och 'na (de gamla ackusativformerna) på motsvarande sätt. 1700-talet