anagram
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av anagram | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | anagram | anagrammet | anagram | anagrammen |
| Genitiv | anagrams | anagrammets | anagrams | anagrammens |
anagram
- (lingvistik) ord eller fras som kan erhållas genom att ordningen på tecknen kastas om i ett annat ord eller en annan fras
- Ordet "reaktionsförmåga" är ett anagram till "småtokig anförare".
Översättningar [redigera]
Engelska [redigera]
Substantiv [redigera]
anagram
| Böjningar av anagram | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | anagram | anagrams |
| Genitiv | anagram's | anagrams' |
