b-moll

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

B-dur (oböjligt)

  1. (musik) molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fem b-förtecken, i huvudsak bestående av tonerna b (sänkt h), c, dess, ess, f, gess och ass med tonen b (sänkt h) som tonika
  2. (musik) ackord bestående av tonerna b (sänkt h), dess och f
    Synonymer: bm, Bm, b♭m, B♭m (anglicism), bess-moll (anglicism)
  3. (musik, anglicism) molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med två korsförtecken, bestående av tonerna h, ciss, d, e, fiss, g och a med tonen h som tonika
    Synonymer: h-moll
  4. (musik, anglicism) ackord bestående av tonerna h, d och fiss
    Synonymer: bm (anglicism), Bm (anglicism), hm, Hm, H-moll
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: B moll