berserkr

Fornnordiska

Substantiv

berserkʀ m

1. bärsärk
2. förkämpe eller slagkämpe i betydelsen personlig eller utvald kämpe å annans vägnar (kämpe som "företräder" någon annan)

   Etymologi: Attesterad som översättning av fornfranskans champion (“utvald företrädande kämpe”) i den fornvästnordiska översättningen av franska riddarromanen Yvain ou le Chevalier au lion (ca 1180), översatt på 1200-talet för norska kungen Håkon Håkonsson (fornnordisk titel: Ívens saga, svensk titel: Herr Ivan lejonriddaren).