beskäftig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av beskäftig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum beskäftig beskäftigare  
Neutrum beskäftigt
Bestämd
singular
Maskulinum beskäftige beskäftigaste
Alla beskäftiga
Plural beskäftiga
  Predikativt
Singular Utrum beskäftig beskäftigare beskäftigast
Neutrum beskäftigt
Plural beskäftiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (beskäftigt)?

beskäftig

  1. (ålderdomligt) sysselsatt
    1918: De löjliga familjerna, Harald Wägner:
    Berntsson studerade hans ansikte, medan han beskäftig och gladlynt ordnade sina papper, slog upp bibeln och bönboken.
  2. beställsam, oförtruten, över­drivet tjänst­villig
    2011 (26 aug): Submarine (Göteborgs-Posten):
    När han sedan får dåligt samvete skickar han en beskäftig pamflett till den mobbade flickan med råd om hur hon ska sluta vara ett offer.

Översättningar[redigera]