beskäftighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av beskäftighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ beskäftighet beskäftigheten
Genitiv beskäftighets beskäftighetens

beskäftighet u

  1. det att vara beskäftig
    Synonymer: beställsamhet, iver
    Se även tesaurus: Kraftyttring, Omsorg, Raskhet, Göromål, Verksamhetsbegär