besvikelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av besvikelse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	besvikelse	besvikelsen	besvikelser	besvikelserna
Genitiv	besvikelses	besvikelsens	besvikelsers	besvikelsernas

besvikelse

1. upplevelse av att en önskan inte blivit uppfylld; känslan när någon är besviken

Översättningar

uppevelse av att en önskan inte blivit uppfylld  

albanska: dëshpërim (sq), zhgënjim (sq) bokmål: skuffelse (no) m danska: skuffelse (da) u engelska: disappointment (en)

finska: pettymys (fi) franska: déception (fr) f japanska: 失望 (ja) nynorska: skuffelse (nn) m, vonbrot (nn) n, vonbrott (nn) n