biläger

Svenska

Substantiv

Böjningar av biläger	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	biläger	bilägret	biläger	bilägren
Genitiv	bilägers	bilägrets	bilägers	bilägrens

biläger

1. (ålderdomligt) samlag
2. (historia) furstligt bröllop; ceremoni vid furstliga bröllop vid vilken bröllopsgästerna följer med det gifta paret till sängen, ibland även om det första samlaget som stadfäster föreningen

   1839: Antiqvarisk och arkitektonisk resa..., Carl Georg Brunius:

   Ehuru denna hufvudbyggnad, att dömma af Grefve Dahlbergs teckning deraf, hvarken var i anseende till omfång eller stil synnerligen märkvärdig; blef den likväl i våra häfder ganska ryktbar. Carl XI behagade nemligen här 1680 fira sitt biläger med Danska Prinsessan Ulrika Eleonora.

Etymologi

Av tyska beilager, sammansatt av bei och lager ("läger").