bluten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för bluten 

Hjälpverb: haben

Infinitiv bluten
Presensparticip blutend
Perfektparticip geblutet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich blute  du blutest  er, sie, es blutet 
Plural wir bluten  ihr blutet  sie bluten 
Preteritum Singular ich blutete  du blutetest  er, sie, es blutete 
Plural wir bluteten  ihr blutetet  sie bluteten 
Imperativ
Singular - blute ! -
Plural - blutet ! bluten Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich blute  du blutest  er, sie, es blute 
Plural wir bluten  ihr blutet  sie bluten 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich blutete  du blutetest  er, sie, es blutete 
Plural wir bluteten  ihr blutetet  sie bluteten 

bluten

  1. (intransitivt) blöda
    Besläktade ord: blutig, Blut, Blutung
    Sammansättningar: Blutalge, Blutalkohol, Blutalkoholbestimmung, Blutbad, Blutbahn, Blutbank, Blutbuche, Blutdoping, Blutdruck, Blutdruckmessung, Blutegel, Bluter, Bluterguss, Blutfett, Blutfleck, Bluterkrankheit, Blutfarbstoff, Blutgefäß, Blutgefäßverstopfung, Blutgerinsel, Blutgerinnung, Blutgruppe, Bluthochdruck, Blutkonserve, Blutkörperchen, Blutkrebs, Blutkreislauf, Nasenbluten, verbluten
  2. (överförd) betala mycket pengar