bonitet

Svenska

Substantiv

Böjningar av bonitet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bonitet	boniteten	boniteter	boniteterna
Genitiv	bonitets	bonitetens	boniteters	boniteternas

bonitet

1. (skogsbruk) en kulturmarks eller ett fiskevattens förmåga att (årligen) producera en viss mängd nyttigheter

   Den genomsnittliga boniteten i Sveriges kulturskogar uppgick till 5,3 skogskubikmeter per hektar och år.

   Etymologi: Av latinska bonitās (”godhet, värde”).

   Besläktade ord: bonitera, bonitering

   Jämför: avkastningsförmåga, avkastningsvärde, bördighet

   Sammansättningar: bonitetsklass, bonitetskostnad, bonitetstabell, bonitetsvisande, bonitetsökning, fiskbonitet, granbonitet, idealbonitet, medelbonitet, mellanbonitet, normalbonitet, tallbonitet, viltbonitet

2. (ekonomi) kreditvärdighet

Översättningar

en kulturmarks förmåga att producera en viss mängd nyttigheter

• bokmål: bonitet m
• tyska: Bodenqualität f, Bonität ^(de) f

kreditvärdighet

• tyska: Kreditwürdigkeit ^(de) f, Bonität ^(de) f