brokighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av brokighet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brokighet brokigheten brokigheter brokigheterna
Genitiv brokighets brokighetens brokigheters brokigheternas

brokighet u

  1. det att vara brokig; något som är brokigt
    Se även tesaurus: Motsats, Färg, Brokighet