disgrace

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

Böjningar av disgrace  Singular Plural
Nominativ disgrace disgraces
Genitiv disgrace's disgraces'

disgrace

  1. skam
  2. onåd

[redigera] Verb

Böjningar av disgrace  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens disgrace disgraces disgrace
Preteritum disgraced
Perfektparticip disgraced
Presensparticip disgracing

disgrace

  1. vanhedra
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk