diskontinuitet
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av diskontinuitet | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | diskontinuitet | diskontinuiteten | diskontinuiteter | diskontinuiteterna |
| Genitiv | diskontinuitets | diskontinuitetens | diskontinuiteters | diskontinuiteternas |
diskontinuitet
- (matematik) punkt i vilken en funktion inte är kontinuerlig
- Funktionen
har en diskontinuitet i
.
- Funktionen
- det att vara diskontinuerlig
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Fraser
[redigera] Översättningar
punkt där en funktion ej är kontinuerlig
|
det att vara diskontinuerlig
|
har en diskontinuitet i
.