dritt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dritt  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dritt dritten dritter drittene
Genitiv dritts drittens dritters drittenes

dritt m

  1. (vardagligt) skit
    Han tråkket midt i en hundedritt.
    Han trampade mitt i hundskit.
    Denne romanen er rein dritt.
    Den här romanen är rent skit.
    Besläktade ord: drite
    Sammansättningar: drittlei, drittklump, drittpakke, drittstøvel, drittunge
  2. (vardagligt, om personer) skitstövel, skit, jävel