elektrisk konduktivitet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

elektrisk konduktivitet

  1. (fysik) materialegenskap som anger ett materials förmåga att leda elektrisk ström; multiplikativa inversen till resistiviteten
    Synonymer: elektrisk ledningsförmåga
    Se även: konduktans, resistivitet

Översättningar[redigera]