elektromagnetism

Svenska

Substantiv

Böjningar av elektromagnetism	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	elektromagnetism	elektromagnetismen
Genitiv	elektromagnetisms	elektromagnetismens

elektromagnetism

1. (fysik) en av naturens fyra typer av växelverkan; ger upphov till elektricitet och magnetism

   1893: Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar, Gustaf Robert Dahlander:

   Plantés sekundära element kan framkalla kemiska verkningar, elektromagnetism o. s. v.

Översättningar

  

engelska: electromagnetism (en) isländska: rafsegulfræði (is) f

polska: elektromagnetyzm (pl) m tyska: Elektromagnetismus (de) m