ensam

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av ensam  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ensam
Neutrum ensamt
Bestämd
singular
Maskulinum ensamme ensammare ensammaste
Alla ensamma ensammaste
Plural ensamma ensammaste
Predikativt
Singular Utrum ensam
Neutrum ensamt ensammare ensammast
Plural ensamma
 
Adverbavledning ensamt

ensam

  1. som inte är på samma plats som andra föremål av samma typ, särskilt om människa som inte är tillsammans med andra människor
    Vasen stod ensam på bordet.
    Mannen bodde helt ensam på ön.
    Synonymer: esmen (orsamål)
  2. negativ känsla av att vara ensam (1), antingen för att andra människor inte återfinns omkring, eller för att dessa är alltför annorlunda eller avvisande
    Han kände sig mycket ensam under sin uppväxt.

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]