erövra
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av erövra | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | erövra | erövras |
| Presens | erövrar | erövras |
| Preteritum | erövrade | erövrades |
| Supinum | erövrat | erövrats |
| Imperativ | erövra | – |
| Particip | ||
| Presens | erövrande, erövrandes | |
| Perfekt | erövrad | |
erövra
- underlägga sig eller komma i kontroll över något, speciellt då det görs med hjälp av militärmakt
- 1811: Svea, Esaias Tegnér:
- Led flodens böljor kring som tamda undersåter,
och inom Sverges gräns eröfra Finland åter!
- Led flodens böljor kring som tamda undersåter,
- 1811: Svea, Esaias Tegnér: