eventyr

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

eventyr n

  1. saga
  2. äventyr
    Brødrene Dal på nye eventyr.
    Bröderna Dal på nya äventyr.

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av eventyr  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ eventyr eventyret eventyr eventyrene
Genitiv eventyrs eventyrets eventyrs eventyrenes

eventyr n

  • uttal: ˈεːvənˌtyɐ̯ˀ
  1. saga
  2. äventyr

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

eventyr n

  1. saga
  2. äventyr