fight

Engelska

Verb

Böjningar av fight	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fight	fights	fight
Preteritum	◀	fought	▶
Perfektparticip	◀	fought, foughten	▶
Presensparticip	◀	fighting	▶

fight

1. slåss, strida, kämpa (mot)
2. bekämpa
3. (sport) kriga; kämpa så hårt som bara möjligt

Etymologi

Från fornengelska feohtan, från protovästgermanska *fextanan, varifrån också nederländska vechten, tyska fechten och svenska fäkta.

Grammatik

I äldre engelska förekommer också böjningsformen fightest för andra person presens.

Fraser

• fight back
• fight fire with fire
• fight shy of
• fight tooth and nail

Substantiv

Böjningar av fight	Singular	Plural
Nominativ	fight	fights
Genitiv	fight's	fights'

fight

1. slagsmål

Besläktade ord

• fight or flight
• fighter
• fighting

Sammansättningar

• bullfight
• bun fight
• cockfight
• dogfight
• fight scene
• fist fight
• food fight
• footfight
• gunfight
• pillow fight
• prize fight
• straight fight
• sword fight
• thumb fight