flöjt

Svenska

Substantiv

Böjningar av flöjt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flöjt	flöjten	flöjter	flöjterna
Genitiv	flöjts	flöjtens	flöjters	flöjternas

flöjt

1. Ett träblåsinstrument

   1848: Carl-Henrik Rydberg: Ännu en million anekdoter: Det är alldeles omöjligt, herr direktör. Jag är bas, och det här är en konsert för flöjt.

Etymologi

Rudbeck 1675: vloit, Fernander 1695: fleut, f. ö. i äldre nysvenska flöt(e), flyt, i Variarum rerum vocabula 1538 med flera: flöta motsvarande danska fløjte, från medellågtyska vloite, lågtyska fleute = tyska flöte; av fornfranska flaüte (fra. flûte), med ovisst ursprung.

Översättningar

Översättningar  

engelska: flute (en) finska: huilu (fi) franska: flûte (fr)

italienska: flauto (it) m bokmål: fløyte (no) polska: flet (pl) tyska: Flöte (de)