forhandling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av forhandling  Singular Plural
maskulinum & femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ forhandling forhandlinga, forhandlingen forhandlinger forhandlingene
Genitiv forhandlings forhandlingas, forhandlingens forhandlingers forhandlingenes

forhandling mf

  1. förhandling
  2. försäljning

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av forhandling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ forhandling forhandlingen forhandlinger forhandlingerne
Genitiv forhandlings forhandlingens forhandlingers forhandlingernes

forhandling u

  1. förhandling, förhandlande; det att förhandla
    Forhandlingen af resolution 1441 stod på i syv lange uger.
    Förhandlingen om resolution 1441 pågick i sju långa veckor.
  2. försäljning, återförsäljning, agentur (rätten att återförsälja ett visst fabrikat); det att sälja (en viss vara)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: eneforhandling, forhandlingsdelegation, forhandlingsfortjeneste, forhandlingsforløb, forhandlingsgrundlag, forhandlingsklima, forhandlingsmøde, forhandlingspartner, forhandlingspolitik, forhandlingssituation, forhandlingsudvalg, forhandlingsvilje, fredsforhandling, kontraktforhandling, lønforhandling, overenskomstforhandling, skatteforhandling
Besläktade ord: forhandle, forhandler

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av forhandling  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ forhandling forhandlinga forhandlinger forhandlingene

forhandling f

  1. förhandling
  2. försäljning