grunda
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av grunda | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | grunda | grundas |
| Presens | grundar | grundas |
| Preteritum | grundade | grundades |
| Supinum | grundat | grundats |
| Imperativ | grunda | – |
| Particip | ||
| Presens | grundande, grundandes | |
| Perfekt | grundad | |
grunda
- skapa/lägga/bygga grunden (till/för något); förse med grund
- Man kan grunda med grogg på festen.
- Jag grundar alltid mina målningar med vit färg.
- (om båt) gå på grund, stöta emot botten
- (om lodning) nå botten
[redigera] Sammansättningar
- lägga en grund: grundmåla, grundstryka, grundfärg
