hassel

Svenska

Substantiv

Böjningar av hassel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hassel	hasseln	hasslar	hasslarna
Genitiv	hassels	hasselns	hasslars	hasslarnas

hassel

hassel

1. ett buskslag (Corylus avellana) i familjen hasselväxter

   Sammansättningar: hasselblad, hasselbukett, hasselbuske, hasselmus, hasselnöt, hasselsnok, hasselsnår

Översättningar

Översättningar

• engelska: hazel ^(en)
• franska: noisetier ^(fr) m
• frisiska: hazzenút
• litauiska: lazdynas ^(lt) m
• nederländska: hazelaar ^(nl)
• ryska: лещина ^(ru) f
• slovakiska: lieska f
• spanska: avellano ^(es) m
• tyska: Hasel ^(de) f, Haselstrauch m, Haselnussstrauch ^(de) m