horisont

[1] horisont

Svenska

Substantiv

Böjningar av horisont	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horisont	horisonten	horisonter	horisonterna
Genitiv	horisonts	horisontens	horisonters	horisonternas

horisont

1. linje i blickfältet där markytan och himlen möts

   Månen ser större ut när den står i horisonten än när den står mitt uppe på himlen.

   Synonymer: himlarand, synrand

2. (överfört) så långt fram (i tiden) som man har kännedom om och kan överblicka; gränslinjen för var ens kunskaper slutar

   Horisonten flyttas och kanske vidgas den också.

   Vanliga konstruktioner: vidga (sina) horisonter

Besläktade ord

• horisontell
• horisontallinje

Översättningar

linje i blickfältet  

danska: horisont (da) u engelska: horizon (en) finska: taivaanranta (fi)

isländska: sjóndeildarhringur (is) m polska: horyzont (pl) m tyska: Horizont (de) m

gränslinje  

danska: horisont (da) u engelska: horizon (en)

tyska: Horizont (de) m