idiot

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av idiot  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ idiot idioten idioter idioterna
Genitiv idiots idiotens idioters idioternas

idiot

  1. mindre begåvad eller intelligent person, ofta ett skällsord
    Synonymer: fubbick, pucko
    Etymologi: Av latin idiota, okunnig, olärd, obildad människa, av grekiska ´ιδιωτης, privatman, lekman, okunnig, obildad person, till ´ιδιως egen. Syftar på någon som inte tar ansvar för statens affärer. Är de grekiska accenterna korrekta? De skiljer sig från hur en:wikt stavar
    Besläktade ord: idiotsäker, idioti
    Sammansättningar: idiotförklara, jubelidiot
    Fraser: nyttig idiot

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

idiot

  1. idiot

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av idiot  Singular Plural
Maskulinum idiot idiots

idiot

  1. idiot, om ointelligenta personer
    Besläktade ord: idiote

Adjektiv[redigera]

Böjningar av idiot  Singular Plural
Maskulinum idiot idiots
Femininum idiote idiotes
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

idiot

  1. dum, ointelligent