interfix

Svenska

Substantiv

Böjningar av interfix	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	interfix	interfixet	interfix	interfixen
Genitiv	interfix	interfixets	interfix	interfixens

interfix

1. (lingvistik) morfem som kan läggas till som fogelement mellan två morfem i ett ord

Användning

• interfixen markerade med fet text
• familj-e-far, kvinn-o-kamp, kung-a-makt

Hyperonymer

• affix

Kohyponymer

• cirkumfix
• infix
• prefix
• suffix
• suprafix
• transfix

Översättningar

• engelska: interfix ^(en)
• tyska: Interfix ^(de) n, Fugenlaut ^(de) m