kanin

Kanin (Oryctolagus cuniculus)

Svenska

Substantiv

Böjningar av kanin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanin	kaninen	kaniner	kaninerna
Genitiv	kanins	kaninens	kaniners	kaninernas

kanin

1. en art (Oryctolagus cuniculus) inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae); individ av arten kanin

   Synonymer: europeisk kanin, vildkanin

2. (däggdjur) individ av ett flertal olika arter inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae)

   Hyponymer: tamkanin

   Hyperonymer: hardjur

3. (militärslang) volontär

Sammansättningar: angorakanin, försökskanin, hermelinkanin, kaninavel, kaninbur, kaninhoppning, kaninhåla, kaninmössa, kaninpäls, kaninras, kaninunge, kaninuppfödare, köttkanin, rexkanin, tamkanin, vildkanin

Etymologi

Av medellågtyska kanīn, av fornfranska connin, av latinska cunīculus, "kanin", av klassiska grekiskans κύνικλος (kýniklos), troligen av iberiskt ursprung.

Översättningar

  

azerbajdzjanska: dovşan (az) bosniska: kunić (bs), zec (bs) danska: kanin (da) engelska: coney (en), rabbit (en) finska: kani (fi), kaniini (fi) franska: lapin (fr) m isländska: kanína (is) f italienska: coniglio (it) m japanska: 兎 (ja) (うさぎ (ja), usagi) lakota: maštíŋča (lkt) latin: cuniculus (la) m

nederländska: konijn (nl) n polska: królik (pl) m spanska: conejo (es) m thai: กระต่าย (th) (kratàai) tibetanska: ཡོས (bo) (yos) turkiska: ada tavşanı (tr) tyska: Kaninchen (de) n ungerska: nyúl (hu)