kantighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kantighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ kantighet kantigheten
Genitiv kantighets kantighetens

kantighet u

  1. det att vara kantig
    Se även tesaurus: Hakformighet