karit

Svenska

Substantiv

Böjningar av karit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karit	kariten	kariter	kariterna
Genitiv	karits	karitens	kariters	kariternas

karit

1. (grekisk mytologi) en av behagens gudinnor

   Användning: Mestadels plural.

   Etymologi: Av grekiska Χᾰ́ρῐς (Cháris).

   Se även tesaurus: Mytbildning, Skönhet

Översättningar

en av behagens gudinnor

• engelska: Charites ^(en) pl
• franska: Charites ^(fr) f pl
• grekiska: Χάριτες ^(el) f pl (Chárites)
• klassisk grekiska: Χάριτες pl (Chárites)