karma

Svenska

Substantiv

Böjningar av karma	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karma	karman
Genitiv	karmas	karmans

karma

1. (hinduism, buddhism) det att man tror att ens beslut i livet påverkar reinkarnationen på så sätt att om du betett dig bra i livet så föds du om i ett högre kast och vice versa
2. (vardagligt, överfört) det att man gör något dumt vilket sedan senare kommer tillbaka till en

   Jag slog honom men precis då så skulle han huka sig ner för att hämta någonting på golvet så jag slog rätt in i väggen och det gjorde skitont!

   Där har du karma i ett nötskal.

Etymologi: Belagt i svenska språket (betydelse 1) sedan 1878. Av sanskrit कर्मन् (kárman, ”gärning”).

Översättningar

det att man tror att ens beslut i livet påverkar reinkarnationen på så sätt att om du betett dig bra i livet så föds du om i ett högre kast och vice versa

• engelska: karma ^(en)
• estniska: karma ^(et)

det att man gör något dumt vilket sedan senare kommer tillbaka till en

• engelska: karma ^(en)