kemi

Se även Kemi.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kemi	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kemi	kemin
Genitiv	kemis	kemins

kemi

1. (vetenskaper) vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller OÄ

   Kemist kallas han som sysslar med kemi.

2. (social) egenskap som anger hur väl två eller fler individer trivs ihop

   Kemin stämde mellan oss.

   Det fanns ingen kemi mellan dem.

   Kemin i gruppen fungerade inte.

Hyperonymer

vetenskap

• naturvetenskap

Hyponymer

vetenskap

analytisk kemi organisk kemi oorganisk kemi fysikalisk kemi grön kemi astrokemi atmosfärskemi

biokemi elektrokemi fotokemi geokemi kemibok kemiteknik kärnkemi

läkemedelskemi miljökemi petrokemi polymerkemi stökiometri termokemi ytkemi

Kohyponymer

vetenskap

• biologi
• fysik

Besläktade ord

vetenskap

• kemist
• kemisk

passa ihop

• personkemi

Översättningar

vetenskap  

engelska: chemistry (en) estniska: keemia (et) finska: kemia (fi) franska: chimie (fr) f färöiska: evnafrøði (fo) grekiska: χημεία (el) f hawaiiska: kemika

isländska: efnafræði (is) f italienska: chimica (it) f japanska: 化学 (ja) (かがく (ja), kagaku)/(ばけがく (ja), bakegaku (ja)) polska: chemia (pl) f ryska: химия (ru) spanska: química (es) f tyska: Chemie (de) f

social egenskap  

engelska: chemistry (en)

spanska: sintonia (es) f