klöka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

klöka

  1. (dialektalt, Götaland, Skåne) kräkas
    Etymologi: Rotbesläktat med klyka, klyva, kläcka, i betydelsen "brista, spricka, delas i sönder"[1]. Jämför danska kløge ("kräkas, känna sig illamående")[2], norska kli ("känna behov av att kräkas")[3], fornnordiska klígja.

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "klökas"
  2. Ordbog over det danske sprog - historisk ordbok 1700-1950 Läst 2019-04-10.
  3. Nynorskordboka: "kli" Läst 2019-04-10.