klapper
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av klapper 1 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | klapper | klappret |
| Genitiv | klappers | klapprets |
| Böjningar av klapper 2 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | klapper | klappern |
| Genitiv | klappers | klapperns |
klapper n (1), u (2)
- det att klappra, klapprande
- stor mängd av klapperstenar
