kontor

Svenska

Substantiv

Böjningar av kontor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontor	kontoret	kontor	kontoren
Genitiv	kontors	kontorets	kontors	kontorens

kontor

1. /skrivbordsbaserad/ arbetsplats, särskilt inom företag eller organisation, då dels om en enskild anställds arbetsrum och dels om själva byggnaden

   Han är på sitt kontor.

   Jag åker till kontoret i kväll.

   Etymologi: Via tyska Kontor., av franska comptoir, från italienska contore, från latinska computāre (”kalkylera, beräkna”).

   Besläktade ord: kontorisera, kontorist

Sammansättningar

• hemmakontor
• huvudkontor
• kontorsanställd
• kontorsarbete
• kontorsarbetare
• kontorsbyggnad
• kontorschef
• kontorsmiljö
• kontorsmaterial
• kontorsråtta
• kontorsvaror
• kontorsyta
• medborgarkontor

Översättningar

  

bokmål: kontor (no) engelska: office (en) finska: konttori (fi), toimisto (fi) franska: bureau (fr) m

japanska: (enskilt rum) 事務室 (ja) (じむしつ (ja), jimushitsu (ja)), 事務所 (ja) (じむしょ (ja), jimusho (ja)), 職場 (ja) (しょくば (ja), shokuba (ja)) nynorska: kontor (nn) polska: biuro (pl) tyska: Büro (de) n, Kontor (de) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av kontor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontor	kontoret	kontorer, kontor	kontorene, kontora
Genitiv	kontors	kontorets	kontorers, kontors	kontorenes, kontoras

kontor n

1. kontor

Danska

Substantiv

Böjningar av kontor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontor	kontoret	kontorer	kontorerne
Genitiv	kontors	kontorets	kontorers	kontorernes

kontor n

1. kontor

Nynorska

Substantiv

Böjningar av kontor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontor	kontoret	kontor	kontora
Genitiv	kontors	kontorets	kontors	kontoras

kontor n

1. kontor