kosack

Svenska

Substantiv

Böjningar av kosack	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kosack	kosacken	kosacker	kosackerna
Genitiv	kosacks	kosackens	kosackers	kosackernas

kosack

1. individ av den östslaviska, ortodoxt kristna folkgruppen kosacker, som främst bor i Ryssland och Ukraina, känt främst för sin speciella patriotiska militära livsstil och präglat av starkt frihetspatos och stark klantillhörighet

   1993: Språkens landskap i Europa, Thomas Lundén:

   Kosackerna, som snarast är en historisk yrkes- eller socialgrupp, och som inte avviker språkligt från omgivningen, betecknas ibland som ett folk, och i bergen i Västukraina och Sydöstpolen fanns isolerade grupper "gorjaker" (bergsfolk) och hutzuler som snarast utgjorde etnografiska stammar.

   Etymologi: Av ryska каза́к (kazák) eller äldre ryska коза́к (kozák), alternativt från polska kozak, i sin tur bägge från turkiska språk "quzzāq", ursprungligen i betydelsen "lösdrivare, rövare, vagabond".

   Sammansättningar: kosackdans, kosackmössa, kosackpiska

Översättningar

individ

• belarusiska: казак m (kazák)
• bokmål: kosakk m
• danska: kosak
• engelska: Cossack ^(en)
• finska: kasakka ^(fi)
• franska: Cosaque ^(fr)
• isländska: kósakki m
• jiddisch: קאָזאַק m (kozak)
• nynorska: kosakk m
• portugisiska: cossaco ^(pt) m
• rumänska: cazac ^(ro)
• ryska: казак ^(ru) m (kazák), козак ^(ru) m (kozák)
• spanska: cosaco m
• tyska: Kosak ^(de) m, Kosakin f
• ukrainska: козак ^(uk) m (kozák)