kräldjur

Svenska

Substantiv

Böjningar av kräldjur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kräldjur	kräldjuret	kräldjur	kräldjuren
Genitiv	kräldjurs	kräldjurets	kräldjurs	kräldjurens

kräldjur

1. (djur, reptiler) växelvarmt ryggradsdjur; reptil

   Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott. (1 Mos 1:25)

   Synonymer: reptil