melankoli

Svenska

Substantiv

Böjningar av melankoli	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	melankoli	melankolin, melankolien
Genitiv	melankolis	melankolin, melankoliens

melankoli

1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak)

Etymologi

I svenskan sedan 1557. Från grekiska μελαγχολία, melancholia, av μέλας, melas, "svart", och χολή, chole, "galla"; genom det senare besläktat med kolera, kolerisk.

Besläktade ord

• melankoliker
• melankolisk

Översättningar

  

engelska: melancholy (en) franska: mélancolie (fr)

tyska: Melancholie (de) f