mirakel
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mirakel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mirakel | miraklet | mirakel, mirakler | miraklen, miraklerna |
| Genitiv | mirakels | miraklets | mirakel, miraklers | miraklen, miraklernas |
mirakel
- positivt laddad händelse som är övernaturlig eller gudomlig
