mitzva

Svenska

Substantiv

mitzva u

1. (judendom) budord; (något av de 613) bud som finns i Toran; påbud eller förbud

   1944: Chevra Kaddischa: israelitiska sjukhjälps- och begravningssällskapet under 150 år, Bernhard Tarschys:

   Minjan sker för den dödes skull och åligger Sällskapet, då det önskas, att denna mitzva (god gärning) fullgöres.

   2017: Introduktion till studiet av de Tio Sfirot, sida 54, Yehudah Ashlag:

   I varje mitzva i den heliga Toran som man redan av egen fri vilja har hållit, beviljas man att se belöningen av mitzvan i den, avsedd för en i nästa värld, så väl som den stora förlusten i överträdelsen.

   Etymologi: Lånat från hebreiska מצווה (mitsvá, ”bud”).