multiplikation
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av multiplikation | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | multiplikation | multiplikationen | multiplikationer | multiplikationerna |
| Genitiv | multiplikations | multiplikationens | multiplikationers | multiplikationernas |
multiplikation u
- (matematik) (aritmetik) en räkneoperation vars reslutat blir en produkt. Processen att multiplicera två tal. För positiva heltal är resultatet av multiplikationen
talet m adderat till sig själv n gånger. - (matematik, algebra) en binär operator som normalt är associativ och distributiv med avseende på någon addition
Översättningar [redigera]
- engelska: multiplication (en)
- finska: kertolasku (fi)
- franska: multiplication (fr) f
- grekiska: πολλαπλασιασμός (el) m
- italienska: moltiplicazione (it) f
- nederländska: vermenigvuldiging (nl) f
- spanska: multiplicación (es) f
- tyska: Multiplikation (de) f
talet m adderat till sig själv n gånger.