nässla
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även nästla.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av nässla | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | nässla | nässlan | nässlor | nässlorna |
| Genitiv | nässlas | nässlans | nässlors | nässlornas |
| Som förled i sammansättningar används nässel-. | ||||
nässla
- växt i nässelsläktet (Urtica), ofta syftande på brännässla
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
[redigera] Verb
| Böjningar av nässla | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | nässla | nässlas |
| Presens | nässlar | nässlas |
| Preteritum | nässlade | nässlades |
| Supinum | nässlat | nässlats |
| Imperativ | nässla | – |
| Particip | ||
| Presens | nässlande, nässlandes | |
| Perfekt | nässlad | |
nässla
- (om en brännässla eller andra växter med brännhår, eller vissa djur) bränna med sina brännhår
- Hunden nosade in i buskarna, blev nässlad och sprang iväg gnyendes.
- bränna med brännhår från en brännässla eller andra växter
- Storasyrran hade bundit ihop en bukett nässlor som hon nässlade mig med.
- (reflexivt: nässla sig) bränna sig på nässlor eller liknande
- Det svider, sa barnet som hade nässlat sig på benet.