nåd
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av nåd | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | nåd | nåden | nåder | nåderna |
| Genitiv | nåds | nådens | nåders | nådernas |
nåd
- givmildhet, vänlighet, generositet, godhet utan grund, som inte kräver gentjänster (oräknelig)
- Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.
- I sådant afseende och sedan vi häröfver inhämtat riksens ständers underdåniga utlåtande, hafve vi i nåder godt funnit, att det tillförene inrättade censorsämbetet numera alldeles bör upphöra.
- (vid tilltal) ers nåd; den gamla nåden, en person som är överordnad och därmed i stånd att ge nåd
- Synonymer: höghet
- Vi Carl, av Guds nåde konung över Svea, Göta och Wendes...
- emedan då Eders Kejserliga Majestät och Deras Nåder vilja hafva ett rent, enfaldigt svar, så vill jag ock gifva ett, som hvarken har horn eller tänder
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
givmildhet
ers nåd
|
[redigera] Verb
nåd
- ålderdomlig form av benåda; förekommer mest i konjunktivform i uttrycket Gud nåde den som ... (må Gud benåda ... ; för jag tänker straffa)