oanständighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av oanständighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ oanständighet oanständigheten
Genitiv oanständighets oanständighetens
Böjningar av oanständighet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ oanständighet oanständigheten oanständigheter oanständigheterna
Genitiv oanständighets oanständighetens oanständigheters oanständigheternas

oanständighet

  1. det att vara oanständig
  2. något som är oanständigt, t.ex. en oanständig handling eller en oanständig kommentar

Översättningar[redigera]