orättmätighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av orättmätighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ orättmätighet orättmätigheten
Genitiv orättmätighets orättmätighetens

orättmätighet u

  1. det att vara orättmätig
    Antonymer: rättmätighet
    Se även tesaurus: Nackdel, Ont, Orätt, Obehörighet, Oredlighet, Försyndelse, Olaglighet