prügeln
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Tyska[redigera]
| Konjugation för prügeln Hjälpverb: haben |
||||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | prügeln | |||
| Presensparticip | prügelend | |||
| Perfektparticip | geprügelt | |||
| Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
| Presens | Singular | prügle | prüglst | prüglt |
| Plural | prügeln | prügelt | prügeln | |
| Preteritum | Singular | prügelte | prügeltest | prügelte |
| Plural | prügelten | prügeltet | prügelten | |
| Imperativ | ||||
| Singular | - | prügle! | - | |
| Plural | - | prügelt! | prügeln Sie! | |
| Konjunktiv I | ||||
| Presens | Singular | prügele | prügelest | prügele |
| Plural | prügelen | prügelet | prügelen | |
| Konjunktiv II | ||||
| Preteritum | Singular | prügelte | prügeltest | prügelte |
| Plural | prügelten | prügeltet | prügelten | |
prügeln