provocera
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av provocera | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | provocera | provoceras |
| Presens | provocerar | provoceras |
| Preteritum | provocerade | provocerades |
| Supinum | provocerat | provocerats |
| Imperativ | provocera | – |
| Particip | ||
| Presens | provocerande, provocerandes | |
| Perfekt | provocerad | |
provocera
- reta, bära sig utmanande åt
- Provocera inte henne.
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Etymologi
Av tyska provozieren, "utmana", efter latin provocare, "framkalla", av pro-, fram, och vocare, "kalla".
