serendipitet
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av serendipitet | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | serendipitet | serendipiteten | serendipiteter | serendipiteterna |
| Genitiv | serendipitets | serendipitetens | serendipiteters | serendipiteternas |
serendipitet
- (formellt) förmågan att göra lyckliga upptäckter av en slump utan att egentligen leta, eller då man letar efter något annat; förekomsten av sådana upptäckter
[redigera] Etymologi
I ett brev skrivet av Horace Walpole den 28 januari 1754 myntades ordet serendipitet: "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett mycket uttrycksfullt ord", med hänvisning till vad han kallade en "enfaldig saga med namnet ´Tre prinsar från Serendip´ (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter"
[redigera] Översättningar
- engelska: serendipity (en)
- italienska: scoperta (it)
- polska: mieć szczęście (pl)
